appreciate life?
you spend your whole life waiting for a moment that just dont... comes.
vad går livet ut på? man ska göra det bästa av livet. varför fegar man?
jag vill inte sitta om tio år å ångra saker som jag inte gjorde. såhär var inte hur jag ville att mitt liv skulle vara när jag slutade gymnasiet. jag hade drömmar.. vart har dom drömmarna tagit vägen? vem tog dom ifrån mig?
ensam är stark?
jag vill inte gå till jobbet i 8h sen komma hem å uggla. jag vill så mycket mer än så. fika med vänner, shoppa, dansa å ha kul, göra helt tokiga grejer, se världen, uppleva livet.
det har gått TVÅ år i sommaren, sen vi tog studenten..vart har dom åren tagit vägen? vad har man gjort som är värt att minnas? cocktailskolan.. ah jo.. ett år sen nu.. i en månad.. i miss that. är det något sånt man ska göra ? det var en del av livet.. åka in till nordstan.. shopppa.. plugga ihjäl sig på driinkar.. för att du visste att du skulle blanda dom dagen efter.
vad mer har man gjort? nej precis.. ingenting.
when it comes to life..när familj & vänner inte mår bra. då kan man ge upp allt. allt, precis allt för att göra att denna personen i fråga glad igen.
igår när jag skulle sova.. tänkte jag på när pappa åkte in på intensiven!
jag minns mitt sms från min bror så väl.
som det var igår..
'pappa har fått hjärnblödning'
trots att det gått ett halvår. jag grät mig själv till sömns.
min hjärna fick nog lite utav en chock .. jag stod framför en spegel och tittade på mig.. jag grät inte.. men jag hörde orden eka i min hjärna.. 'hjärnblödning, hjärnblödning' sen brast det.. jag började gråta.. å paniken kom..
jag körde upp till akuten och där sitter mamma å gråter.. och min bror. jag ringer till syrran och säger att pappa fått en hjärnblödning.. hon verkar inte heller fatta direkt... för efter vi lagt på .. ringer hon igen och säger att hon kommer direkt.
så länge går vi in till pappa.. som ligger å spyr av all morfin.
så säger min brorsa.. kolla vem som har kommit pappa.. ania är här..
han bara vilken ania?
då brister allt för mig och jag springer ut.. och gråter floder.
är livet redan förutsett? har Gud redan gjort en väg för oss alla? vi bara väntar på att det ska inträffa?
att sedan se pappa.. säga 'om jag dör..om jag dör' vi avbryter och säger att du kommer inte dö..
och samtidigt se sin egen starka pappa gråta. och se hela sin familj (starkare än nånsing) gråta..
14 dagar av ovisshet. jag är så jävla innerligt glad, att min pappa finns kvar på jorden. jag tackar Gud varje kväll för detta.
för varje minut vi ses, uppskattar jag.. för varje kram han ger mig svävar jag på moln. för varje gång mamma ringer och vi ses igen.. det gör livet värt att leva. I love them so damn much ♥
man ska verkligen göra _allt_ här i livet.. jag menar verkligen allt. prova på allt. vi lever bara once. how sick isnt that egentligen?
appreciate every minute, every second of your life. although it always isnt like u want to.
change it to make it better.
nu har jag gråtit klart och skrivit av mig, sorry.. gonatt! ♣
Kommentarer
Postat av: Sandra
Gumman usch jag blev helt tårögd=(
Trackback
